Jag har varit i fjällen som ni kanske vet... Jag kan åka skidor lite grann i alla fall. Jag kan ta mig ner för röda backar ( röd = svår) men trivs bra med blåa och gröna (= ganska lätt respektive lätt backe). Min pojkvän åker snowboard och han får det att se så himla lätt ut så jag ville också prova. Jag har en snowboard och ett par snowboard skor som jag inte har använt på länge så det kändes som att det var läge att äntligen få användning av min snowboard utrustning.... Mmmmm so far so good!
När jag kommer av sittliften och spänner på bindningarna så glider jag okontrollerat rakt ut i den svenska vackra naturen och landar med en stor duns på arslet och spräcker svanskotan! Detta gör jag alltså direkt när jag har kommit ut sittliften. Jag känner smärtan som vassa spikar genom nedre ryggan och baken. Men alla har väl ramlat på arslet någon gång när dom var små och det går väl över snart tänkte jag så jag fortsatte och jag tog mig ner för backen gnällandes och kvidandes. Det var först på kvällen smärtan slog till på allvar. Jag kunde inte stå upp. Jag kunde inte sitta upp. Jag kunde inte ligga ner på ryggen. Jag kunde inte böja mig ner. Jag hade en värk som inte var av denna världshistorien. Jag kunde inte sova på hela natten. Jag låg på sidan för att värken skulle vara så lindrig som möjligt. Min pojken gav mig alvedon och gjorde tea till mig men smärtan blev bara värre och värre. I går var jag tvungen att köra hem. Jag satt i bilen och körde och tårarna bara rann ner för kinderna. Jag hade så ont. Jag kan ju inte sitta ner och jag var tvungen att sitta i bilen och köra i över 6 timmar. Varje potthål i vägen kändes som ett hård slag i ryggen. Jag kunde knappt ta mig ur bilen när jag parkerade här utanför. Smärtan sköt som vassa nålar genom nedre ryggen. Jag och min pojkvän bor tyvärr i olika delar av Sverige så vi skulle åt varsitt håll så jag kunde inte åka med honom. Annars hade jag lämnat min bil där och hämtat den till våren. Så enormt smärtsamt var det. I dag har jag alltså varit på sjukhuset och de har bekräftat det finns en spricka på svanskotan men att det finns absolut ingenting de kan göra åt det. Jag hade kanske tyckt att de kunde ha gett mig en morfinspruta i röven men inte ens det fick man! Nu ligger jag (på sidan) i sängen. Jag har tagit en Ipren och druckit lite mjölk. Jag har ont. Riktigt förbannat ont. Varför skall all skit alltid hända mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar