Jag hade en kund ca 50 år gammal som ringde för ett par dagar sedan. Han var från Skäääuuuunää men var i Stockholm med några kompisar. Jag sa att jag inte bodde i Stockholm med det hörde han inte. Han automatiskt antog att jag var en hora och ville ha mitt "jobb nummer" så kunde vi bestämma träff och diskutera pris "senare". Han frågade också vilka ställningar jag föredrog och om jag hade något emot att hans kompisar "var med". Han gav mig sitt telefonnummer och ville att jag genast skulle smsa tillbaka från min "jobb telefon". Jag försökte slingra mig ur situationen genom att säga att min jobb telefon ligger i hallen och jag ligger i sängen i sovrummet. Jag sa att jag skulle skicka ett text meddelande på morgonen. Han verkligen tjatade om att få ett sms "genast". Självklart fick han inte det. Det finns ingen "jobb telefon" och jag är ingen hora. Jag ville bara dra ut på samtalet så att jag fick fler minuter... Men sådana här samtal är lite obehagliga ärligt talat... Tänk om jag inte var en stark person med bra ekonomi och familj och pojkvän.... "Svaga" och osäker tjejer, kanske unga runt 18-20 år utan pengar och kanske med en trasig uppväxt skulle lätt kunna "fall dit". Det skulle ses som "lätta pengar" och de kanske istället blir våldtagna.
När jag får sådana här samtal är jag så glad att jag är den jag är och "min värld" är långt ifrån "den där världen" rent mentalt. Jag pratar gärna på linjen och får lön och betalar skatt. Men när samtalet tar slut så "finns" inte kunden längre. Då finns bara min soffa, mina rosa mjukisbyxor och en kopp varm choklad med marshmallows i...
Om det är några andra telefonvärdinnor som läser min blogg... Vad tycker ni? Hur reagerar ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar